Dagens SO-lektion

IMG_9578
På dagens so-lektion så delade Li ut kinesiskt godis, medan vi kollade på bilder från Kina.📷   Vi fick även godis av Anne på matte-lektion.
Godiset var gott men annorlunda om man jämför med Sverige.🍫
Bilderna var väldigt fina och roliga, det verkar som att ni hade en jättebra resa.👍
Det sista vi gjorde var att lära oss om påsken.🐣

Mvh Desiree & Matilda S💝

Hemma!

Att resa med fyra elever i 12årsåldern är en upplevelse i sig. Att se fyra barn vara utan sina allra närmsta anhöriga i 5 dagar med bara sina skolkamrater och lärare att förlita sig på. De växer. De tar ett oerhört stort egenansvar. Även när de var trötta och hungriga gjorde de sitt allra bästa för att hålla humöret uppe. De var ett oerhört stöd för varandra genom hela resan. Jag tror att våra elever bär med sig ett värdefullt minne för livet. Något som formar deras tankar och  ger ett större omvärldsperspektiv. 

Vi åkte hem tidigt på fredag morgon. Dagen startade vid 6 för oss (23.00 torsdag kväll svensk tid). Vi flög från Jinan 9.30 till Peking där vi vinkade av de andra lärarna som spenderade helgen i Peking. Häftigt för dem. Men just då var vi inte alls avundsjuka. Hemlängtan kombinerat med trötthet och hunger gjorde att tanken på den 10 timmar långa flygresan lockade mer. I Peking åt vi på pizza hut. ”Åh vad gott med svensk mat!” (Eric, pizza hut är inte svensk mat. Inte MC donalds heller för den delen.) Vi satte oss sedan på planet mot Stockholm. I tio timmar satt vi där. Det serverades tyvärr inte alls god mat vilket resulterade i 4 hungriga barn och 2 hungriga lärare. Barnen satt på sina platser. Tysta. Sov, tittade på film och lyssnade på musik. Vad som pågick inne i deras huvud vet bara de själva. Kanske reflekterade de över veckan. Eller så orkade de inte det. Kanske längtade Tea efter fiskpinnar, Tove efter katten, Eric efter Mc Donalds och Hugo efter sin egna säng. Jag längtade efter min familj. Och svensk mat. Vi landade på Arlanda och kunde äntligen starta våra telefoner. Ringa hem. Vad skönt att höra våra nära och käras röster. Särskilt nu. När vi alla var trötta och hungriga. Väl på planet till Landvetter blev vi alla sex utspridda över planet. Ingen satt nära någon. Men det behövdes inte heller. Ingen var sugen på att snicksnacka. Vi alla längtade efter att krama vår familj. Vi landade 19.10. Då hade vi varit på resande fot i 19 timmar! Och tog våra väskor. Och gick ut. Där stod våra familjer. Oj vilket kärt återseende! Det kom tårar, det kramades, skrattades! Jag och Ingrid fick varsin kram av våra fyra barn innan vi alla hade ganska bråttom hem till en god middag och vår egen säng.
Vi har alla haft en superupplevelse. Det är svårt att sätta ord på den. Det kommer nog landa om några dagar. Eller någon vecka. Nu måste alla tankar och känslor komma i kapp.. jagär tacksam för den här resan tillsammans med fantastiska kollegor och underbara elever!

image

image

In i dimman

Dimman tycks ligga tät när vi åker ut till flygplatsen, men i Jinan är det inte dimma, det är smog! Det är bara 5 helt klara dagar varje år enligt statistiken. Ca 250 dagar är mer eller mindre hälsovådliga. Det känns i halsen som om man ska bli förkyld. Nu längtar jag hem till den råkalla men friska luften i Göteborg